Guide till det spanska köket

1. Traditionella rätter

Riset är grunden i det valencianska köket. Paella valenciana (med kanin, kyckling, gröna bönor och garrofón) har sitt ursprung i den här regionen. Arroz a banda är ett fiskarris kokt i fiskbuljong och serverat med alioli. Arroz negro får färg och smak av bläckfiskbläck. Fideuà bygger på samma idé, men med korta nudlar i stället för ris.

Utöver riset är olleta alicantina (en mustig vintergryta), coca (valenciansk platt bröd) och gamba roja de Dénia värda att leta upp — den eftertraktade röda räkan som kostar en hel del men ger en enastående smak. Turrón från Jijona är regionens berömda mandelnougat.

2. Tapaskulturen

Tapasbarer finns överallt, från pyttesmå hål i väggen i de gamla stadsdelarna till moderna gastrobarer. Beställningen är informell — ställ dig vid disken, peka på det som ser gott ut eller be om ett tips. Bland klassikerna finns patatas bravas, boquerones en vinagre (ansjovis i vinäger), jamón ibérico och tortilla española.

På traditionella spanska barer kan en beställd caña (en liten öl) komma med en gratis tapa — en oliv, en bit tortilla eller en liten tostada. Den fina traditionen lever kvar på lokala barer bortom turiststråket.

3. Var du ska äta

För den mest genuina upplevelsen äter du där lokalbefolkningen äter — vilket oftast betyder att undvika restaurangerna på den turistiga strandpromenaden och gå ett eller två kvarter inåt. Leta efter ställen med spansk meny skriven på en griffeltavla och full lokal vid lunchtid.

Menú del día (dagens lunch) serveras av de flesta restauranger på vardagar och innehåller vanligtvis tre rätter, bröd och dryck för 10–15 €. Det är Spaniens mest prisvärda måltid och ett utmärkt sätt att prova det lokala köket.

För risrätter, leta efter riktiga arrocerías snarare än vanliga restauranger. Risrätter tillagas i regel för minst 2 personer och tar 20–30 minuter — väntan är värd det.

4. Bordsskick

Lunchen är dagens huvudmål och serveras mellan 13.30 och 15.30. Middagen börjar sällan före 21.00. Bröd serveras nästan alltid, och det är helt normalt att torka tallriken med det. Vatten och vin hör lunchen till — ett glas husets vin på en lokal restaurang kan kosta så lite som en euro.

Dricks är frivilligt. Lokalbefolkningen lämnar växeln eller rundar upp; 5–10 % är generöst. Serviceavgift läggs inte på notan i Spanien. Att be om notan ("la cuenta, por favor") är normalt — servitören kommer inte med den förrän du frågar.